Pneumatisk transport är en relativt ung vetenskap och teknik som växte fram under senare hälften av 1800-talet. Den första pneumatiska spannmålsavlastaren för att lossa bulkspannmål från fartygslastrum dök upp i hamnen i St. Petersburg, Ryssland, 1883, följt av introduktionen av stationära spannmålsavlastare i Storbritannien 1893. Därefter användes pneumatiska transportsystem i stor utsträckning i hamnar som lossade spannmål över hela världen; statistik visar att mellan 1925 och 1926 lossades nästan 90 % av sjöburen spannmål i hamnarna i Rotterdam (Nederländerna) och Hamburg (Tyskland) med hjälp av pneumatiska spannmålsavlastare, speciellt pneumatiska transportsystem av sugtyp.
Under de senaste åren har den pneumatiska transporttekniken utvecklats snabbt och funnit en utbredd tillämpning inom olika industrisektorer, hantering av material som spannmål, cement, flygaska, kemiska produkter, mineralpulver, salt, mjöl, glas- och emaljsatsblandningar och gjutersand. När transportavstånden ökade utvecklades pneumatiska transportsystem av trycktyp. Lågtrycks pneumatiska transportpumpar använder luftflöde för att transportera pulverformiga och granulära material; i huvudsak är de transportanordningar som använder ett luftflöde med specifikt tryck och hastighet för att flytta sådana material. Ur ett vätskemekaniskt perspektiv är mediet i den transporterande rörledningen en blandning av luft och fasta partiklar - som utgör ett gas-fast tvåfasflöde - och därför fokuserar teorin om pneumatisk transport i första hand på de grundläggande principerna för gas-fast flöde.